Fatmir Terziu: Himn lirik për Elbasanin

Himn lirik për Elbasanin

S’më thërret veç emri yt më thërret ky zgjim,

ku koha gdhënk ujë në kupën e përjetësisë,

çdo gur është një psalm, çdo dritare një agim,

ku heshtja shkruan ungjillin e njerëzisë.

Shkumbini s’rrjedh, ai mendon me valë,

mbledh copëra qielli në çdo pasqyrim,

e i çon te muret, që t’u falë një fjalë,

siç fal pema hijen pa kërkuar shpërblim.

Kalaja nuk ruan veç portat e qytetit,

por drojën e ndjeshme të shpirtit njerëzor,

aty era lexon dorëshkrimin e planetit,

me nur karakafteje e frymëzim hyjnor.

Elbasan, ti s’je vend, je një mënyrë drite,

ku njeriu bëhet urë mes tokës dhe yllësisë.

Sa herë kërkon të gjejë traditën në rite,

ajo nis vallen nga zemra e kumurisë.

Ullmar Qvick

Falenderoj mikun e nderuar shkrimtarin dhe studiuesin suedez, Ullmar Qvick, për përkthimin në gjuhën suedeze:

Fatmir Terziu: En lyrisk hyllning till Elbasan

Det är inte bara ditt namn som kallar på mig, utan detta uppvaknande,

där tiden öser vatten i evighetens kalk;

varje sten är en psalm, varje fönster en gryning,

där tystnaden skriver mänsklighetens evangelium.

Shkumbin flyter inte bara fram; den begrundar med sina vågor,

samlar himlens skärvor i varje spegling,

bär dem till murarna för att skänka ett nådens ord,

likt trädet som ger sin skugga utan att söka belöning.

Fästningen vaktar inte bara stadens portar,

utan också den mänskliga själens ömma bävan;

där läser vinden planetens manuskript,

i skenet av uråldrig visdom och gudomlig inspiration.

Elbasan, du är inte bara en plats; du är ett ljusets väsen,

där människan blir en bro mellan jorden och stjärnorna.

Närhelst man söker traditionen i riterna,

inleder den sin dans i turturduvans hjärta.